månadsarkiv: mars 2017

Min största inspirationskälla

Jag var på konsert i Bollnäs i onsdags. På Tomas Andersson Wij. Ni som känner mig vet att han är den som har inspirerat mig allra mest i mitt musikskrivande och en av mina största musikaliska förebilder. Det är något speciellt med en artist som har följt med en genom livets alla olika faser. Jag insåg nyligen att jag har lyssnat på honom i 10 år. På tio år hinner mycket hända och jag har hunnit genomgå många steg i livet. På tio år hinner musiksmaken förändras många gånger. Ändå har han alltid varit en given del av mitt liv. Han har en förmåga att sätta ord på vardagen, på slitet, på människan. På så sätt finns det en låt för varje känsla, för varje tillfälle. Han har satt ord och toner på nästan allt som jag har känt och tänkt genom åren. Det känns liksom som att jag känner honom. Som om han känner mig.

I onsdags under konserten berättade Tomas att han ska vara med i tv-programmet så mycket bättre. Först blev jag glad, för att jag ska få se mer av honom nu framöver. Sen blev jag egoistisk. Tankarna gick så här: ”Jag vill inte dela med mig av honom till hela svenska folket. Jag vill inte att andra artister ska slakta hans musik och göra sig kändare på hans låtar än vad han själv har gjort. Och han ska bli känd på själlösa covers. Det känns som att jag kommer behöva säga den töntiga meningen ’jag lyssnade på honom innan så mycket bättre, innan han blev kommersiellt gångbar’. Jättelarvigt men det är faktiskt sant. Jag hade en relation till hans musik, nästan en relation till han själv som han inte vet om, innan alla andra hade det.”
Så kände och tänkte jag alltså sekunderna efter att han talade om nyheten. Jag sa det till honom efter konserten när han stod och signerade skivor. Så efter att ha lättat mitt hjärta kändes det något bättre. Efter att jag fick säga det till honom så kan jag tänka mig att dela med mig. Som att han och jag har en tyst överenskommelse om att han ändå var min vän först.